Ljudets väg genom bensnäckan

Ljudvågor fortplantas i den klara vätskan, perilymfan, i innerörat inåt i bensnäckans snäckgång från ovala fönstret. Den animerade gröna ”strömmen” följer vägen genom övre trappan scala vestibuli, till den inre ändan, apex, där ljudvågen passerar genom ett hål, helicotrema, som leder ned till den undre trappan, scala tympani. Här följs vägen genom en röd ”ström” ut mot det runda fönstret som vetter ut mot trumhålan i mellanörat.

Hinnsnäckgången, ductus cochlearis, utgör mellersta trappan i bensnäckan. Hinnsnäckgångens ovansida kallas Reisners membran och sidan som vetter ut mot undre trappan kallas basilarmembranet, på vilket hårcellerna vilar. Då övre och undre trappan står i förbindelse med varandra når hinnsnäckgången inte ända upp till snäckans topp, apex.

I hinnsnäckgången finns kortiska organet som innehåller hörselorganets ca 20 000 sinnesceller, hårceller. Över hårcellernas fina hår ligger ett gelatinöst membran, membrana tectoria.
Tryckvågor med kort våglängd (höga toner) aktiverar kortiska organets hårceller nära ovala fönstret vid snäckans bas. Tryckvågor med lång våglängd (låga toner) aktiverar hårceller nära apex. Sammansatta ljud aktiverar flera ställen samtidigt.

Hårcellerna har negativ spänning på insidan och en hög, positiv vilopotential utanför celltoppen, där sinneshåren omges av endolymfa. När tryckvågorna från ovala fönstret sprids upp i övre trappans perilymfa försätts både endolymfan i mellersta trappan och basilarmembranet i vibration. Basilarmembranet rör sig upp och ned tillsammans med hårcellerna, varvid hårens böjningar utlöser en depolarisation genom att jonkanaler öppnas och ett inflöde sker av positivt laddade kaliumjoner från endolymfan. En nervimpuls fortplantas utmed den sensoriska nervtråden till hjärnstammen, för vidare transport till hörselbarken i tinningloben.

Ljudstyrkan bestäms av ljudvågsamplituden (svängningsgraden). Stor amplitud aktiverar många hårceller inom det vibrerande området, vilket hjärnan uppfattar som starkt ljud.