Led, uppbyggnad och funktion
Led av latin articulatio.
Led är de delar av skelettet där två eller flera ben möts. Ledernas funktion är rörelser.
En led som består av två ben består av ett ledhuvud på ena benet och en ledpanna på andra benet. Ledhuvudet passar i ledpannan och kan röra sig däri. Kontaktytorna är beklädda med ledbrosk på bägge benen som anpassar sig till varandra vid belastning, samtidigt som de verkar som stötdämpare.
I det smala rummet mellan ledbrosken, den så kallade ledhålan, finns ledväska som smörjer ledbrosken och minskar friktionen. I vissa leder finns en ledskiva, som skiljer upp hålrummet i två separata utrymmen. Ledskivan som finns i knäet kallas menisk och ledskivan i ryggraden kallas disk. Leden omges av en skyddande hinna av bindväv, kallad ledkapseln. Denna hindrar leden från att förskjutas mer än vad den tål.
I ledkapselns membran bildas ledvätskan som frisätts till ledhålan. Ledvätskan smörjer leden, ger ledbrosket näring samt transporterar bort slaggämnen. Ledkapseln är ytterligare förstärkt med ligament och ibland även genom senor.
En led som består av fler än två ben, t ex armbågsleden, kallas för sammansatt led.
I en led kan ett ben antingen parallellförskjutas (translation) eller vinklas. Både förskjutningar och vridrörelser kan ske utmed tre mot varandra vinkelräta axlar. En kropp som svävar fritt har alltså sex frihetsgrader (upp, ner, bak och fram samt höger och vänster) medan rörelseomfånget för ett ben i en led reduceras i olika grad beroende på ledens konstruktion.
Leder uppdelas i äkta leder, som har en ledhåla, och i oäkta leder, där benen förbinds med varandra genom stödvävnader. En äkta led kan ha 1–3 frihetsgrader medan en oäkta led kan ha tre eller fler.